Bertucci Vintage Field

Jag kastade en blick bort från mitt tv-spel en sekund för att ta upp min mobiltelefon när det började ringa. Jag tittade bara tillräckligt länge på skärmen för att märka att det var min bästa vän Lars Wilton som ringde.

"Hej", sa jag enkelt och ställde upp telefonen mellan kinden och axeln. Jag tog en stund att torka av svetten från mina handflator innan jag lyfte upp kontrollen och vände det mesta av min uppmärksamhet tillbaka till spelet. Det var den senaste delen i Modern Warfare-spelet och jag spelade online för tillfället.

"Kommer du fortfarande över ikväll?" han frågade. Lars och jag hade planerat att sova över i ungefär en vecka nu. Våra föräldrar brydde sig inte så mycket så länge vi inte gjorde det så ofta. Det var inte som att vi orsakade mycket problem ändå. Vi bodde mest i sovrummet och spelade tv-spel och åt pizza. Ikväll skulle det inte bli annorlunda. Jag föredrog Lars hus, han hade en jättestor tv på sitt rum. Det var mycket lättare att spela co-op på den än den lilla jag hade.

"Ja, självklart", sa jag. Jag vände joysticks på handkontrollen och försökte ducka in i en byggnad innan en fiendespelares bombardement hittade mig.

Jag klarade det inte.

"Knulla!" Jag förbannade på tv:n.

"Vad?"

"Åh ingenting, jag blev just våldtagen av ett flyganfall. Mina jävla lagkamrater måste lära sig att inte dö. Jag sitter här med 15 döda och 2 döda och min närmaste lagkamrat har 7 dödade och 10 döda. Jag är den enda en som jobbar på det här laget. Hej, varför är du inte på just nu. Du borde hjälpa mig."

"Ah, jag var tvungen att göra lite läxor. Min mamma har tjatat om mina betyg. Hon sa till mig idag att om jag inte förbättras kommer hon att börja begränsa min Xbox-tid eller ta bort den helt."

"Dude det suger," sympatiserade jag. Jag hoppades verkligen att min mamma inte skulle göra så mot mig men till skillnad från Lars kunde jag hålla mina betyg uppe. "Jag sa till dig att jag kunde hjälpa dig med arbetet när du behövde det. Fy fan, vi tar hälften samma lektioner ändå."

"Ja, jag vet att jag bara hatar att göra all den där skiten.Hur som helst, jag ville inte behöva göra något arbete medan du var här så jag skötte alla mina sysslor och läxor redan också."

"Fantastiskt, gör vi något imorgon?" Jag bet av en förbannelse när jag tog mer skada, skärmen blev röd och pulserade i en virtuell imitation av smärta. Lyckligtvis dog jag Secret Friends Sex Cams den här gången. Jag duckade genom en byggnad, sprang runt hörnet och kom på min angripare bakifrån. Han var död en stund senare. Mina fiender verkade inte vara så stora men jag var förbannad med idioter i mitt eget lag.

"Ja, min pappa erbjöd sig att ta oss ner för att spela laser tag. Tror du att du kan ta med 20 dollar för det?"

"Ah, visst," sa jag. "Jag har frågat mina föräldrar innan jag åker dit, men jag är säker på att de kommer att låna mig lite den här gången. Hej, kommer Eva att vara där?"

"Ehm, jag är inte säker. Jag tror inte jag hörde henne säga något om att gå ut. Hon kommer förmodligen sitta i sitt rum och lyssna på den där taskiga musiken och skära sig i handlederna eller något. Varför frågar du?"

För att vara ärlig var jag lite kär i hans syster, Eva. Hon var faktiskt hans styvsyster sedan Lars mamma gifte sig med Evas pappa för några år sedan och hon var ett år yngre än oss. Jag tror inte Lars visste eller ens misstänkte att jag gillade henne och jag ville inte att han skulle veta det heller. De var inte syskonens nära, ens jämfört med andra styvsyskon.

Du ser Lars var lite av en idrottare. Han var inte i någon superpopulär sport som fotboll eller basket. Han tävlade i friidrott så han var byggd mager och tålig. Jag var alltid lite avundsjuk på hans atletiskhet men min kropp och temperament gick aldrig åt det hållet. Jag var alltid mycket bekvämare framför en dator. Ändå älskade vi båda tv-spel och mycket av tiden vi tillbringade tillsammans var framför Xbox.

Eva, å andra sidan, var inte lik någon av oss. Även om jag ogillar att använda etiketter, är det lite svårt att beskriva henne utan att göra det. Du ser att hon är lite av en. ja en goth.Nu pratar jag inte om Marilyn Manson-stil eller något extremt sådant, men det finns inte riktigt något annat lätt sätt att beskriva henne och hon var verkligen inte emo eller inne på handledsklippning som Lars sarkastiskt hade sagt.

Hon hade långt svart hår som var så svart att det lyste blått och skimrade när hon rörde sig. Jag undrade ibland om hon faktiskt hade mörkblå höjdpunkter men jag hade aldrig frågat henne. Jag pratade sällan med henne överhuvudtaget, jag sa bara hej då och då i förbigående. Hennes ögon var stora och livfulla blå och verkade komma ut ur hennes ansikte, hypnotiserande, som en animekaraktärs. Hennes hud var väldigt blek och helt slät och felfri. Jag kände att jag blev kär i henne igen varje gång jag såg henne, vilket ofta var sedan jag var över hemma hos Lars tre eller fyra gånger i veckan.

Lars tolererade henne för att han älskade sin mamma och tyckte att hans styvpappa var en okej kille men han hade aldrig växt nära henne eller försökt knyta an på något sätt. De var alldeles för olika för att hitta någon gemensam grund tillsammans. Det hjälpte inte att hon kände att Lars och hans mamma tog hennes frihet. Innan de kom in i hennes liv hade det funnits mycket mindre regler för henne att följa. Stötande sexleksak undvek oftast varandra och på grund av detta hade jag haft väldigt lite interaktion med henne. Jag såg henne mest bara på långt håll, och fick en glimt av henne när hon gick in i eller ut ur sitt rum. Jag tror aldrig att jag har sett henne le, vilket alltid gjorde mig lite ledsen för hennes skull. Jag har alltid undrat varför hon inte hade något att vara glad över.

"Jag vet inte, jag undrade bara vem som alla skulle vara där ikväll."

"Ehm, bara det vanliga tror jag." Han gjorde en paus och tänkte. "Ja, jag minns inte att jag hörde någon säga något om att vara ute ikväll."

"Okej, jag ska gå ut om några minuter och cykla över till din plats. Vi ses om en stund."

"Fantastiskt, vi ses då." Jag hörde samtalet avslutas och släppte telefonen från sin position på min axel och lät den falla i mitt knä.En snabb blick på klockan visade mig att jag hann med ytterligare en match eller två innan jag skulle behöva göra mig redo. Jag vände tillbaka min uppmärksamhet mot spelet i tid för att fånga någon som hoppade runt ett hörn på avstånd. Jag ropade när jag gjorde ytterligare en poäng för mitt lag.

Lars hus låg inte så långt ifrån mitt eget men det tog mig ändå cirka femton minuter att cykla dit. Som tur var var det platt hela vägen. Vi bodde i en liten stad i en förort till Esterbrook, Oklahoma, som kreativt heter South End. Eftersom det var i USA:s stora slätter var hela området ganska platt som en bräda. Om du stod på den ena kullen i stan kunde du se hela vägen till de höga bankbyggnaderna och neonskyltarna som prydde deras toppar i Esterbrook centrum ett antal mil bort.

Jag var tvungen att åka genom det som passerade som centrum i vår lilla socken, förbi vår magra gymnasieskola och bakom den ena stormarknaden inom en timmes bilresa, innan jag kom till Lars kvarter. Det var ungefär likadant som mitt förutom att husen alla hade ett lite annorlunda utseende.

Hela detta område hade byggts upp efter att ett företag i den närliggande staden slog det rikt under en av de senaste internetboomen för ett antal år sedan. Ett antal andra företag hade dykt upp för att tjäna pengar på företagets framgångar. Staden Esterbrook och de omgivande städerna hade byggts för att locka de övre medelklassens familjer som kom till området och letade efter tekniska jobb. Men när någon hade insett att ingen faktiskt ville bo nära Esterbrook och TeliTech, hade teknikföretaget som hade väckt så mycket uppmärksamhet i första hand bestämt sig för att packa ihop och flytta ut till Silicon Valley där all den verkliga händelsen hände, hypen i området hade minskat avsevärt.

Det behöver inte sägas att efter kostnaden för att flytta hit hade mina föräldrar inte råd att sälja sitt hus för så mycket mindre än de hade betalat och flytta igen.Min pappa hade tvingats ta ett jobb på det lokala stålverket en halvtimme bort snarare än webbdesignjobbet han hade gått i skolan för. Min mamma hade följt med några år senare när jag hade börjat högstadiet och ansåg att jag kunde lita på att gå från busshållplatsen till huset själv. Hon hade hämtat ett servitrisjobb på en 24-timmarsöppen restaurang precis vid den stora motorvägen som passerade genom vår stad på väg upp genom Esterbrook och vidare. Det var ett populärt litet matställe, strax utanför staden för att vara lugnt men tillräckligt nära motorvägen för att locka många av de lastbilschaufförer som passerade.

Lars föräldrar hade haft lite mer tur än mina. De hade flyttat till området tidigare än mina föräldrar och hade båda lyckats skaffa teknikjobb med de nya företagen som hade vuxit upp för att fylla tomrummet som lämnades när TeliTech flyttade. Dessa företag hade inte erbjudit de mest lukrativa karriärerna men de tillgodosåg ett behov för lokalbefolkningen som höll dem i affärer men bara precis. Som sådan hade båda Lars föräldrar behövt fortsätta med sina jobb även efter att de hade slagit ihop sina hushåll.

Båda våra föräldrar brukade arbeta långa timmar för att försörja sina familjer i det här området och därför kom de vanligtvis inte hem förrän runt sju på kvällen. Klockan var nästan fem när jag kom till Wiltons hus. Uppfarten var tom. Jag parkerade min cykel utanför bredvid Lars och knackade på dörren.

"Eva hämta dörren", kom ett rop inifrån.

Det kom ett svar som jag inte riktigt kunde urskilja och sedan ljudet av fötter som snabbt rörde sig över ett trägolv. Dörren öppnades plötsligt och Lars, röd i ansiktet och andades lite hårdare än vanligt, rörde sig för att släppa in mig.

"Förlåt, jävla Eva skulle inte gå upp från rumpan för att öppna dörren för dig."

"Det är coolt", sa jag och klev in genom dörröppningen för att ta mig ur den varma septembervärmen. A/c kändes underbart efter den långa resan hit.Eva satt i soffan i vardagsrummet när vi passerade på väg till Lars rum. Hon tittade på en tecknad film och ignorerade oss.

"Hej Eva", sa jag Förödmjukande avsugning Interracial log mot henne. Ett ögonblick trodde jag att hon skulle ignorera mig men hon vände sig om och gav mig en lång blick innan hon återvände till den tecknade filmen.

"Hon är så jävla ibland", sa Lars. Jag svarade inte, ville inte göra honom argare genom att motsäga honom. De hade sina olikheter och inget jag sa skulle ändra på det. Jag följde honom till hans rum. Han hade redan ställt in sin Xbox och vi satte oss ner och började omedelbart spela Call of Duty och försökte slå vårt gamla svårighetsrekord genom uppdragen.

"Så har du någonsin pratat Anonymsex den där tjejen, vad hette hon. Chelsea eller något?" frågade jag Lars. Han var förälskad i någon hejarklack som fortsatte att komma till hans tävlingar, men han hade, så vitt jag visste, inte vågat prata med Berättelse Sex Valeria Marini ännu.

"Casey och ah, nej, inte än. Jag väntar på rätt tid, vet du. Dessutom har jag hört att hon har en pojkvän."

"Hej. Bara för att det finns en målvakt betyder det inte att du inte kan göra mål", retade jag.

"Säger killen som fortfarande är oskuld," svarade han.

"Fy fan", jag vände min pistol mot honom i spelet och sköt honom innan vi kunde slutföra uppdraget. En fiende NPC dök över en mur och gjorde slut på honom. "Vad tycker du om det!"

"Ah fan, vi var nästan klara med uppdraget," svor han. Vi kunde ha fortsatt och kanske hade vi slagit ett av våra rekord men efter att ha dödat honom rann tiden snabbt över och vi var tvungna att starta om spelet.

"Låt oss inte göra det igen", sa jag och stirrade på honom. Vi hoppade in i en onlinematch och backade varandra när vi sprängde genom ett hav av ansiktslösa zombies.

"Du är röven som startade det", svarade han.

"Du är röven som gjorde en kommentar om min oskuld. Du vet att jag hatar det."

"Vems fel är det?" han frågade. "Om du vill skaffa en tjej måste du sätta dig ut där och försöka åtminstone lite."

"Åh ja. Är det därför du inte har pratat med Chelsea?" Jag bet ut.

"Casey," han glodde på mig. "Och jag vill inte bli inblandad i ett spott mellan henne och hennes pojkvän. ​​Bättre att bara vänta tills hon gör slut med honom."

"Du vet att hon antagligen väntar på att du ska visa lite intresse för henne innan hon lämnar honom. Varför skulle hon lämna honom om hon inte vet att hon redan har en annan i rad. Tonårsflickor är för ömtåliga för att hantera avslag på det sättet." Jag var ingen expert på att dejta tjejer, jag hade aldrig dejtat en själv, men det verkade självklart att om hon kom till hans tävlingar och gjorde de saker han sa att hon gjorde så måste hon gilla honom. Det var lika självklart för mig att hon inte skulle lämna sin pojkvän om hon inte kände till Lars känslor för henne. Ibland kan förälskelse hindra människor från att tänka rakt, antar jag.

"Jag vill bara inte bråka med henne, vet du?"

"Vad som helst, hej, om du tycker att jag ska gå ut och prata med tjejer, kanske jag borde gå och prata med din syster." Jag visste att han inte skulle gilla idén men jag gillade att gräva i honom då och då.

"Ew grymt. Hon har förmodligen någon sjukdom eller något", spottade han avsky.

"Jag tvivlar på det. Hon har bara haft ett fåtal pojkvänner och hennes sista, Tommy, sa att hon inte skulle släppa det alls." Jag hade hängt med i hennes sociala liv så mycket jag kunde. Det var inte svårt bland alla skvaller på gymnasiet. Alla verkade vilja veta det senaste med alla andra, och trodde att det skulle ge dem makt eller prestige eller något.

"Så vad får dig att tro att hon skulle lägga ut för dig. Du är inte ens hennes typ, inte på långa vägar."

"Dude, jag är så hennes typ. Jag behöver bara ta på mig lite svart, kanske några huggtänder eller något. Hon är inne på det där med Twilight eller hur. Dessutom kanske hon bara väntar på rätt man," skämtade jag. Jag hade sett en kopia av Twilight ligga runt huset en gång, men jag hade aldrig trott att hon skulle vara en som skulle komma in i allt det där saftiga vampyrprylen.

"Oh visst, och jag antar att du är den mannen?"

"Visst jävla är det," jag spände mina magra muskler och kysste varje biceps i tur och ordning. Lars skrattade åt mina upptåg. "Jag har en vanlig gammal odödlig fysik här."

"Sak samma, mannen." Matchen vi spelade tog slut, vi gjorde bra poäng båda två och Lars la ner sin kontroll. "Låt oss ta lite pizza nu, jag svälter."

"Visst, vi ska cykla för att få det?" Jag frågade.

"Nä, det är för varmt där ute."

"Visst är det," jag tog upp min mobiltelefon ur fickan och slog numret till Pizza Hut. Jag beställde två stora pizzor, en pepperoni och en korv. Vi skämtade runt de kommande femton minuterna tills pizzan kom. Lars använde en del av pengarna som hans föräldrar lämnat till honom till middag och vi satte oss vid bordet för att äta. Eva gick in en stund senare och jag fick min första riktiga titt på henne ikväll när hon laddade upp två skivor pizza på en tallrik.

Hon hade på sig en mörkblå och svart klänning som var bunden runt hennes midja och rann ner till toppen av hennes knähöga läderplattformsstövlar. Stövlarna hade ungefär två tum av själ under sig och var kantade i silverdubbar. Snörena var röda och svarta och snörade upp genom glänsande silveröglor. Klänningen visade upp hennes armar och doppade lågt över bröstet, visade lite blek dekolletage Peedee2004 Russian Lady talar det faktum att hon inte bar en behå. Hennes mörka hår lyste när hon rörde sig under matsalens dunkla ljus och rann runt hennes axlar som vatten över ett fall.

"Var försiktig syster, den pizzan kommer att göra dig fetare. Jag menar fet", fnissade Lars. Ett av hans favoritsätt att reta henne var om hennes vikt. Hon var en väldigt hälsosam vikt, lite åt den smala sidan faktiskt, men inte i närheten av den smala som de populära tjejerna försökte vara. Ingen av dem skulle någonsin bli ertappad när han äter en pizzaskiva än två. Jag beundrade henne för detta men Lars gillade att reta henne eftersom hans smak av kvinnor tenderade att springa mot anorektiker.

"Du lämna henne ifred ett tag," sa jag och rynkade pannan på honom.Jag visste att han tyckte om att göra narr av henne men det började irritera mig och jag tyckte synd om henne varje gång han gjorde det.

"Fan din poser", sa Eva till Lars, det var det första jag hörde henne säga idag. Hennes röst var djup för en tjej och rå och strupig, som om hon inte använde den så mycket. "Poser" var hennes favoritförolämpning mot Lars. Det gjorde honom på spetsen varje gång hon använde den eftersom hon gillade att insinuera att han inte riktigt var den populära jock han utgav sig för att vara. "Och jag behöver inte att du försvarar mig heller. Jag kan hantera min jävla styvbror på egen hand." Om hon någon gång pratade med mig, hänvisade hon vanligtvis till mig som dweeb tack vare att jag gick de svåraste klasserna och hade de bästa betygen av oss tre. Det var inte som att någon av dem var dum, snarare tvärtom faktiskt. Lars var mer koncentrerad på löpningen än skolan och Eva. hon lyssnade på mycket musik och brukade stanna för sig själv hemma och sin lilla klick gothkompisar i skolan.

Jag rodnade, generad över att jag hade hoppat till hennes räddning när hon varken behövt eller önskat det. Varför fick hon mig alltid att känna så här. I en virvel av svart och blått tyg vände hon sig och lämnade rummet. Konstigt nog gjorde hennes stövlar knappt ett ljud på trägolvet och jag tyckte att jag såg hur hon tittade tillbaka på mig över axeln men jag kunde inte vara säker eftersom jag var mer koncentrerad på hennes höfters svajning och tyget på henne kjolen virvlade runt när hon gick och vek uppåt för att ge flyktiga glimtar av hennes nätstrumpor.

"Dude, vad fan var det där," frågade Lars mig efter att hon hade lämnat och knäppte mig ur transen hon hade lämnat mig i.

"Vad?" Jag var inte helt säker på vad han pratade om. Jag blev lite irriterad på hans attityd och pizzan höll på att bli kall.

"Du försvarar Eva. Varför i helvete gjorde du det?" han krävde. Jag borde ha vetat att han skulle bli förbannad på mig för det, men jag hade tyckt synd om henne och jag hade velat skydda henne.

"Förlåt dude, jag är bara lite trött på att du tjatar på henne hela tiden.Hon verkar ledsen för mig. Hur skulle du känna om någon behandlade dig så hela tiden?" Jag försökte inte provocera honom men det verkade ha den effekten.

"Hon tar på sig det", nästan skrek han med en glimt av ilska i ögonen. Kanske kämpade han själv med dessa frågor. "Ser du hur hon beter sig. Hur hon pratar. Hur hon inte gör någonting för att hjälpa till här. Hon ber ganska mycket om att bli gjort narr av med den där galna resningen hon har på sig hela tiden. Och de där stövlarna. Det är allt bara en patetisk mask hon bär för att få folk att tro att hon är tuff och skit." Han blev högre och mer upprörd. Jag ville lugna ner honom innan han skämde ut sig. Dessutom kände jag inte för att åka hem så här sent på kvällen. Dessutom trodde jag inte att han skulle ta det så bra om jag försökte förklara att jag trodde att hans skäl helt enkelt var ursäkter som han använde för att få sig själv att känna sig okej med att bråka med henne.

"Vad som helst, jag tycker bara inte att du ska göra det. Jag menar hur skulle du känna om hon faktiskt gick och skar sig?" Sa jag istället och hoppades att en skvätt förnuft skulle förmildra honom.

"Bra, världen skulle bli av med henne och min mamma kanske inte skulle behöva ta röv så mycket för att försörja den här familjen."

"Det är inte ens roligt och du vet det. Sluta försöka agera tufft, du skulle känna dig hemsk precis som vilken annan sansad person som helst."

"Håll käften, jag hatar tiken och det borde du också" mumlade han och lunkade ilsket från bordet och stormade iväg till sitt rum. Jag hörde ljudet av en bil som körde in på uppfarten över ljudet av Lars som slog igen sin dörr. Klockan var nästan sju; bilen var förmodligen hans föräldrar som kom hem från jobbet. En stund senare öppnades ytterdörren och de gick in tillsammans. Kevin och Cindy Wilton kom hem tillsammans de flesta nätter de arbetade tillsammans eftersom deras kontor stänger klockan sex.

"Åh hej Stevie. Hur mår du ikväll?" Strip Bikini ryska singlar Lars mamma, Cindy, när hon såg mig vid bordet och åt pizzan.

"Bra, hur mår du Mrs.Wilton?" svarade jag glatt och lät mina ansiktsdrag blixtsnabbt för att inte ge dem någon träff av kampen vi just hade haft.

"Åh, det vanliga. Trött från jobbet och allt. Var är de andra två?" frågade hon medan hon tog av sig skorna i entrén och drog tillbaka håret. Wilton sparkade av sig skorna, nickade till mig och gick upp till deras rum. Han pratade inte så mycket.

"De är båda i sina rum, de bråkade lite", sa jag fåraktigt och tryckte på dem hela händelsen. Det var inte ovanligt i det här hushållet.