Asiatisk Massage Springfield

Jag lät mig falla baklänges på hotellsängen, min ryggrad tryckte mjukt mot madrassen samtidigt som min telefon också föll vid min sida. E-postmeddelandet till min chef om hur mötet gick hade skickats, vilket betyder att mitt arbete för natten var klart. Mina händer letade sig upp till mitt ansikte, fingrarna gnuggade mot mina tunga ögonlock och smetade utan tvekan ut den lilla mängd eyeliner jag la på innan middagen. Jag behöver fortfarande den tredje drinken. Undrar om Paul fick sin.

Efter att gradvis ha halkat av mig skorna, närmade jag mig kylskåpet Min kuk är för liten mina bara fötter och mindes att Paul skyndade sig bort från restaurangen när vår kunds bil var utom synhåll. Jag var säker på att han skulle dränka sig i alkohol den kvällen, särskilt efter hur han skämde ut sig på mötet. Vår kund verkade inte alls lika intresserad av vårt erbjudande som han gjorde på telefonen, vilket verkligen överraskade mig och jag var nästan tvungen att be honom att följa med vårt företag för hans företags programvaruförsäkring. Det hade fått Paul att få panik under affärsmiddagen, eftersom jag hade sagt till honom att det skulle vara lätt att sälja tidigare samma dag. Vi klarade det i alla fall.

Jag öppnade kylskåpsdörren och släppte ljus på det gröna heltäckningsgolvet och tog den första burken jag såg. Jag brydde mig inte ens om vad det var och efter att ha öppnat burken och börjat ta klunkar som är tillräckligt stora för att göra ont i halsen insåg jag att det var någon form av IPA. Medan jag var mer av en vintjej, tjatade jag tills ingenting fanns kvar i burken.

Jag slängde den tomma burken i den närmaste papperskorgen och tog upp min telefon från sängen och suckade när jag hittade Wills namn i mina kontakter och tryckte på den med tummen.

Jag höll telefonen mot örat och lyssnade på flera ringsignaler. Jag trodde att det skulle gå till röstbrevlådan, en del av mig hoppades lite på att det skulle göra det.

"Hallå?" Wills röst kom och avbröt de cykliska ringningarna.

"Hej" sa jag och satte mig på sängkanten och korsade benen. "Ville bara ringa och säga att jag är tillbaka på mitt rum."

"Åh, det är bra."

Tystnad.

Verkligen. Det är allt du kan säga?

"Jag vet inte om bra är det rätta ordet för det. Klienten var snäll och undrade att följa med oss. Var tvungen att tala om för honom."

"Wow. Vad jobbigt."

"Ja. Och Paul. Kommer du ihåg Paul. Den nya killen jag berättade om?"

"Äh-ha."

"Jag tror fortfarande att han är nervös när han är på ett nytt företag. Han knöt tungan mot slutet och det var den längsta pausen mellan oss tre. Jag smög in och räddade det dock."

"Toppen."

"Ja. Ska vända in snart. Det blev en ganska lång middag. Flyget går klockan elva på morgonen också. Så sömnen låter väldigt tilltalande just nu."

"Okej. Sov gott."

"Vad håller du på med. Hur har din dag varit?"

"Det var okej. Inget att skriva hem om egentligen. Ska läsa lite och sen gå och lägga mig."

"Okej. Det låter som att du har en mer avkopplande natt än jag. Hur mår Helen?"

"Sover. Hon hade lite läxor men jag hjälpte henne med det."

"Det är bra. Kul att du hade en bra dag. Glöm inte. Du hämtar mig på flygplatsen imorgon."

"Jag kommer. Du lämnade en lapp på mitt nattduksbord."

"Jag ville påminna dig. Du vet, för säkerhets skull. God natt, Will."

"Godnatt."

Jag drog bort telefonen från örat och innan jag hann trycka på den körsbärsröda slutanropsknappen försvann Wills namn och knapparna under det hela. Jag stod inför listan över de senaste samtalen.

Var inte på pratsam humör ikväll. Typisk.

När jag kände hur huden på baksidan av min nacke blev lite varm av ilska, gick jag tillbaka till kylen och tog en öl till efter att ha lagt ner telefonen. Den här gången råkade jag ta det som smakade en blond ale och kunde dricka det dubbelt så snabbt som jag gjorde IPA.

Jag kommer nog att ångra mig imorgon, men vem bryr sig. Jag kan ta en tupplur på flyget hem.

Jag slängde den nu tomma burken i papperskorgen. Sedan fortsatte jag att byta klänning. Efter att ha tagit av mig det jag skämtsamt kallade "den röda drottningen" i mitt huvud, böjde jag mig ner i kalsongerna för att gräva fram lite pyjamas ur resväskan.När jag reste mig upp råkade jag få en skymt av mig själv i spegeln som hängde ovanför skrivbordet i mitt rums hörn.

Gud, inte konstigt att Will inte har varit intresserad av dig på sistone.

Jag hade inget sätt att argumentera med tanken, åtminstone inte med det jag såg i spegeln. Till att börja med var jag rödhårig, vilket gjorde att mitt ansikte ibland blev naturligt rodnad och fick mig att se ut som om jag hade en lätt solbränna hela tiden. Och de delar av min kropp som inte var något röda var något bleka, eftersom jag aldrig brunade bra. Naturligtvis hade jag också några spridda fräknar över ansiktet och nerför armarna. Min bh och trosor var Asiatisk Massage Springfield nakna. Det hjälpte inte att min bh bara höll bröst i B-kupa, som hade sett bättre dagar innan jag fick min dotter. Trosorna i sig var heller inget spektakulära, bara dina vanliga klassiska trosor. Jag kom inte ihåg när jag senast bar några av mina mer sexiga underkläder, som förmodligen inte ens passade längre. Medan jag fortsatte att titta på min egen reflektion reste sig min fria hand mot min mage och spårade mina fingrar längs några av de bristningar som graviditeten hade lämnat mig med. Mina fingrar borstade sakta mot dem och nådde så småningom mitt ärr i kejsarsnittet. Min hand ryckte och drog sig undan när jag kände ärret, som om märket var en skäll het stekpanna. Jag är åtminstone gift. Ingen vill dejta en kvinna som ser ut som jag.

Jag suckade och skakade på huvudet, slängde min pyjamas på sängen och tog av mig mina underkläder. Kom igen. Prata inte om dig själv så. Ingen idé. Bara. Du tappade det mesta av bebisvikten, minns du? Och en del killar är intresserade av mammor. De flesta är nog riktigt unga, men ändå. MILF är en sak av en anledning, eller hur?

Jag stoppade ner mina underkläder i resväskan och tog på mig pyjamasen. Ikväll var jag klädd i en vanlig vit skjorta och mina favoritbyxor, som var luddiga och hade långa blåa ben med huskies utspridda över dem. Jag hade antagit att jag skulle vara på gott humör den kvällen, med tanke på hur försäljningen verkade vara en säker sak när jag ursprungligen packade.Jag tänkte att att bära min husky pyjamas skulle vara ett bra sätt att rida den positiviteten högt. Så mycket för det.

Jag tog sedan mina sminkservetter ur min resväska och gick till badrummet för att ta av mig ansiktet.

När jag kom ut från badrummet för att lägga undan sminkservetterna kändes mitt huvud något ljusare och jag kände mig inte lika trött som när jag kom tillbaka till mitt rum. Ibland har det fördelar att vara lättviktig.

Vänta. Vad är klockan?

Jag grävde igenom mina pyjamasfickor för min telefon och hittade bara luft och ludd. Telefonen låg inte heller på nattduksbordet där min laddare var ansluten. Fan, jag måste vara fullare än jag trodde om jag inte ens hittar min telefon.

Så småningom såg jag telefonen på mitt rums lilla bruna soffa, som låg precis framför fönstret och bredvid AC-enheten. Jag tog upp den, tryckte på strömbrytaren och märkte att jag hade ett missat samtal från min kollega Paul. 20.00. Det har verkligen bara gått en timme sedan jag lämnade restaurangen. Skit. Fortfarande för tidigt för att sova. Kanske en öl till skulle slå mig ut.

En knackning kom från dörren.

"Christine. Du har väl inte lämnat in ännu?" frågade en ovanligt hög röst utifrån i hallen, Pauls röst. "Du svarade inte i telefonen."

Jag kopplade in min telefon till laddaren och placerade den på nattduksbordet och gjorde en stark anteckning om att göra det för framtida referens. Sedan gick jag för att öppna dörren.

Stående framför mig i korridoren stod Paul och tornade sig över mig på vad som måste ha varit en höjd av 6"2. Utöver att vara en lång man var Paul väldigt stor när det gäller sin kroppstyp. Nu menar jag inte tjock. Missförstå mig inte. Han var någonstans mitt emellan tjock och muskulös, som en skogshuggare. Ärmarna på hans ljusblå skjorta var upprullade och visade upp armar som verkade vara nästan dubbelt så tjocka som mina och var täckta av ett fält av svarta hårstrån. Hans vänstra hand smekte hans mörka skägg, som såg nästan lika tjockt ut som mossa. Under tiden höll hans högra hand hårt i pappershandtaget på en sexpack ölflaskor.Jag har alltid haft en soft spot för män med kroppar som Pauls, den stora och kraftiga sorten man bara vill mysa ihop med. Jag ska erkänna att jag tyckte att han var väldigt attraktiv när han först anställdes på kontoret och gjorde det fortfarande. Men att jag var gift gjorde så klart att inget kunde hända. Jag skulle också få veta strax efter hans anställning att Paul också var gift, trots att han bara var i slutet av tjugoårsåldern. Det var ytterligare en anledning till att ingenting kunde hända mellan oss, det där tioåriga åldersskillnaden. Jag var trettiofem och han var tjugosex. Ändå hindrade det inte en och annan tanke eller fantasi från min sida.

"Var du en nattmössa?" sa Paul och höjde sexplocken lite för snabbt och fick nästan flaskorna att ramla ur papperslådan. Han verkade vara medveten om hur besvärlig gesten var och drog nervöst i slipsen.

"Har du också druckit?" Jag fnissade. Han är typ en söt fylla, förutom att han är söt i allmänhet.

"Dricker du också?" sa Paul och klev in i rummet medan jag gick åt sidan för att släppa in honom.

"Åh. Jag har typ plundrat minibaren", erkände jag med varma kinder, både av alkohol och skam. Jag stängde dörren och såg Paul lägga ner ölen på skrivbordet.

"Söt. Ärligt talat, kan inte döma. Jag slog den första baren jag hittade. Var en gaybar men jag brydde mig inte om. Behövde bara sprit i mig så snart som möjligt."

"Några söta killar som försöker plocka upp dig. Eller köpa en drink?"

"Nej", sa Paul och sparkade av sig skorna och stod mitt i mitt rum i svarta strumpor. "Jag såg nog för deprimerad ut. Drack flera öl. Sedan tänkte jag att jag förmodligen skulle köpa några till dig som tack för att du räddade min rumpa ikväll."

"Båda våra rumpor", påpekade jag och gick tvärs över rummet och satte mig i soffan. "Jag skulle ha haft lika mycket problem som du om Mr. Simson backade."

"Ja, men," sa Paul och öppnade en av ölflaskorna med hotellets skrivbordshörna, "du räddade fortfarande dagen. Och det är värt lite gratis sprit."

"Tack. Uppskattar det. Började undra vad jag skulle göra fram till läggdags."

"Några idéer?" frågade Paul och lyfte av en annan flaskkork.

"Mer sprit. Sedan dök du upp."

"Det är jag", sa Paul med påtvingad hög röst och gick mot mig med två öl, en i varje hand. "Tänk på mig som The Fairy Beer-Father."

Jag tog en öl ur Pauls utsträckta hand. "Är dina tjänster gratis, Fairy Beer-Father, eller måste jag ge dig ett tips?"

Paul tog plats bredvid mig i den lilla soffan och suckade när han sjönk ner i kuddarna. "Ingen kostnad. Jag kommer gärna till de mest behövande, som ikväll är du."

"Skål", sa jag och höll fram min flaska.

Paul slog sin flaska mot min. "Jag kan slå vad om det här snabbare än du."

Jag låtsades vara förolämpad och gav honom en falsk flämtning. "Vi är inte på någon frat party. Varför skulle du tjuva din öl?"

"Är du bara rädd för att förlora?"

"Jag menar, om jag inte var så gammal skulle jag nog kunna kämpa ordentligt."

"Du är inte gammal."

"Ja det är jag."

"Är du över sextio?"

"Va Nej."

"Jo då, enligt Medicare och Social Security, är du inte gammal."

"Du är gammal vid trettiofem."

"Vänta. Du är trettiofem?" frågade Paul och hans tjocka ögonbryn sjönk när han kisade på mig i förvirring.

"Ja. Jag vet. Jag ser mycket äldre ut."

"Åh, nej. Inte alls. Jag trodde du var typ tjugoåtta, trettio toppar."

"Du är en sån jävla lögnare", sa jag, något förvånad över att jag svor så lätt. Det måste vara alkoholen.

"Jag menar allvar. Du har ett väldigt ungt ansikte. Det är på grund av fräknarna, tror jag."

"Usch, påminn mig inte. Att vara en ingefära är inte så bra. Jag blir röd även när jag bär solskydd på molniga dagar."

"Okej, tillbaka till åldersgrejen. Du är inte gammal. Men vad som helst. Håller med om att inte hålla med. Eftersom du inte verkar gilla att vara "gammal", varför inte försöka åtminstone bete dig som din unga och tugga en öl med jag. Du har definitivt förtjänat det efter ikväll."

Jag suckade. "Okej. Det har varit en lång dag. Inte som att jag kör i morgon."

Vi båda lutade huvudet bakåt och höjde våra öl.

I ögonvrån kunde jag se Pauls hals pulsera snabbt när hans ögon hölls hårt sammanpressade och rynkor bildades runt deras sidor. Han drack lika bra som alla pojkar jag träffade på college, trots sin ålder.

Så småningom blev min hals trött och lungorna värkte efter luft. Så jag drog bort flaskan från mina läppar och lutade huvudet framåt, hostade i min fria hand och försökte att inte spy upp ölen som jag nyss slukade.

Efter några hostningar hörde jag hur Paul flyttade på sin plats bredvid mig. Jag vände mig Dick Cheneys födelsedag och såg hur han lutade sig framåt och ställde ner sin tomma ölflaska på golvet framför hans fötter.

"Jag hatar att vara lättviktig", hann jag säga mellan två hostningar.

"Att inte kunna tugga och att vara en lättviktare är två olika saker."

"Du vet vad jag menar," sa jag och gav en sista hosta som fick mig att känna mig som en liten hammare som träffade mitten av bröstkorgen.

"Det hjälper nog inte att jag köpte den billigaste ölen jag kunde hitta. Skulle kunna svälja den mycket lättare om den var av bättre kvalitet."

"Att svälja brukade inte vara svårt för mig", skämtade jag och avslutade det som var kvar av min öl i två klunkar. "Jag har inte tränat."

Sa jag verkligen bara det. Skit. Det här måste verkligen bli min sista drink för natten.

Lyckligtvis skrattade Paul åt skämtet. "Åh. Jag är säker på att du var populär på college."

"Både i barer och sovsalar." sa jag och ställde ner min flaska framför mina bara fötter. Gud, varför pratar jag fortfarande så här?

Kanske var det alkoholen eller det faktum att jag hade sett Paul skämma ut sig själv den kvällen, men jag kände mig konstigt bekväm runt honom. Egentligen var Paul väldigt karismatisk när man fick lite en-mot-en-tid med honom, men var vanligtvis tyst i större grupper av människor. Så det kan ha varit det.

"Jättebra", skrattade han, reste sig från soffan och hämtade en öl till från skrivbordet, som han sedan öppnade innan han satte sig tillbaka bredvid mig. "Flygan imorgon kommer förmodligen att bli en jävel efter all öl jag har druckit ikväll."

"Det blir dock fredag. Vi får tre dagars helg eftersom vi inte kommer in på kontoret."

Paul tog en klunk av sin öl. "Sant. Så, sova på planet, bilresan hem och när jag äntligen kommer tillbaka till min egen säng."

"Åh. Din fru hämtar dig från flygplatsen?"

"Nej. Hon har middagsplaner med kollegor. Så jag ska bara ta en Uber. Vid närmare eftertanke är det kanske ingen bra idé att sova på bilresan. Att sova i en Uber låter som att det kan sluta med att jag vaknar upp i ett badkar fullt med is."

Jag skrattade. "Bra poäng. Ledsen att höra att hon inte kan hämta dig."

"Ja. Men jag fattar liksom. Hon vill passa in Sex Quit Mind jobbet, så hon försöker umgås. Missförstå Lek med bröst inte. Det suger så mycket att vara hemma själv, men hon vill göra ett gott intryck."

"Vänta", sa jag och försökte komma ihåg de bitar och bitar jag visste om Pauls personliga liv. "Ni flyttade hit för tre månader sedan och hon har fortfarande inte fått några vänner på jobbet?"

"Jag menar." sa Paul och suckade efter att ha tagit ytterligare en klunk av sin öl. "Hon är lite blyg som jag. Och hon känner sig väldigt nervös över hur hennes arbetskamrater ser henne, eftersom det är New York-Presbyterian. Det känns som att hon kan ses som att hon inte är sugen."

"Men hon är dock kirurg. Alla kan inte säga det."

"Ja. En kardiothoraxkirurg, det var därför sjukhuset erbjöd henne jobbet när vi bodde i Maine. Jag trodde att hon skulle bli en fantastisk anställd. Erbjöd henne en jävla bra lön för att vi också skulle flytta, så det gjorde vi."

"Huh. Det låter som att du blir ganska ensam när du är hemma hos dina killar själv."

"Vår lägenhet. Jag blir ganska ensam, eftersom jag precis började jobba med dig och inte känner någon i New York."

Paul tog en särskilt lång klunk av sin öl.

Plötsligt verkar det inte så illa att Will har varit lite avlägsen de senaste månaderna.

"Jag kan relatera till att känna mig ensam", erkände jag. "Kanske inte fullt så ensamt, men ändå."

"Vad menar du?"

"Tja", suckade jag och önskade något att jag tog en öl till för att ta mig igenom den här historien. "Min man, Will, har inte verkat så intresserad av mig på sistone."

"Verkligen. Jag kan inte föreställa mig varför. Du är verkligen trevlig att prata med."

"Okej, du är avskuren", retade jag och knackade på hans ölflaska med min hand. "Men ja. Han har egentligen inte varit intresserad av att prata så mycket för. Gud, ett par månader nu. Vi har inte ens haft sex sedan."

Jag skar mig av, äntligen kunde jag kontrollera min uppslukade tunga.

"Förlåt," sa jag. "Jag har druckit lite för mycket öl ikväll. Jag är säker på att du inte vill höra om mitt sexliv. Eller bristen på det."

"Nej, det är bra", sa Paul, hans ord tunga av empati. "Om det får dig att må bättre har Irene och jag bara haft sex två gånger i år."

"Dubbelt?" flämtade jag. "Åh herregud. Jag är ledsen. Det kom ut som ett slags domare. Jag menade det inte."

"Ljus upp. Jag vet vad du menade," försäkrade Paul mig och skrattade medan han tog en öl till.

"Jag menar, saker och ting i mitt äktenskap har varit dåligt det senaste året, inklusive sexet. Men två gånger?"

"En gång på vår årsdag. En gång på min födelsedag," sa Paul motvilligt.

"Jag är inte säker på om det här hjälper," sa jag, min oro för ämnet sex smälte snabbt bort ju mer det diskuterades, "men sexet jag har haft har inte varit bra. Jag skulle hellre ha två fall av bra sex i motsats till mina, vad, tio mediokra gånger?"

"Det verkar som om båda våra äktenskap har sett bättre dagar."

Jag skrattade. "Du kan säga det igen. Jag har försökt prata med Will om att ha bättre och mer sex. Men han säger att han alltid är trött på jobbet och behöver sin sömn."

"Irene säger i princip samma sak. Åtminstone när hon inte försöker träffa arbetskamrater."

"Nu vet jag varför vissa människor har öppna äktenskap," sa jag sarkastiskt, alkoholen som får mig att bränna upp lite nu. "Jag känner mig ganska varm och vill stänga av AC. Är det okej?"

"Ja."

Jag gick bort till AC-enheten och vände ner den till 68, den billiga plastknappen slog mig praktiskt taget vid varje nummer. När jag var klar och AC började nynna satte jag mig ner bredvid Paul igen.

"Men shit. Det låter som att du har det jobbigt."

"Det är åtminstone Mary."

Pauls ögon vidgades något och hans läppar tryckte hårt ihop.

"Mary?"

"Jag. Kan du hålla en hemlighet?"

Mina ögon smalnade och det kändes som om det sakta sjönk ner i mina lår i magen. Men jag var för nyfiken och surrade för att inte bända. "Självklart."

Paul avslutade resten av sin öl i några klunkar. "Tja, vi har haft problem ett tag nu. Och flytten gjorde bara saken värre. En natt, när Irene jobbade sent, googlade jag saker om äktenskapsproblem. Och jag fick ett förslag på webbplatsannons på en av mina söker efter Scarlett Anderson."

"Scarlett. Jag trodde det var Mary?"

"Nej, Mary är. Gud, jag kan inte fatta att jag pratar om det här," sa Paul och ställde ner sin tomma ölflaska bredvid den första och satte sig tillbaka med knäet mjukt tryckande mot mitt eget. "Webbplatsen heter Scarlett Anderson. Det är tänkt att vara en kombination av populära kvinnonamn, antar jag. Jag vet inte om det är sant. Men det är vad jag har läst. Och det är en webbplats för gifta personer som letar efterja, andra gifta människor."

"Vänta", sa jag. "Så, du säger till mig att den här Scarlett vad som helst är en webbplats för folk att gå och . har affärer?"

"Jag vet vad du tänker. Men ärligt talat, jag var lika förskräckt som du. Jag kunde inte tro att något sådant existerade, eller att det ens dök upp som ett annonserat Google-resultat. Nyfikenheten fick det bästa av mig, dock, och jag klickade på den. Tillbringade förmodligen en timme med att bara läsa igenom sajternas vanliga frågor och alla vittnesmål de hade där. Hade svårt att sova den natten."

"För att Stora bröstberättelsen började använda den?" Jag frågade.

"Nej. Tja, inte först," sa Paul, harklade sig och gnuggade sig på kinden innan han fortsatte."Det här var ungefär en vecka efter att vi kom till New York och vi båda var fortfarande riktigt trötta efter flytten. Men dagarna efter kunde jag bara inte sluta tänka på det. Jag var i så mycket misstro och delvis för att.det tände på mig, sakerna jag läste om människors upplevelser. Jag måste ha läst om de där vittnesmålen ungefär femtio gånger över tiden. Jag var bara så nyfiken. Till slut gjorde jag ett konto för att jag ville se mer av sajten. Jag tänkte inte träffa någon. Jag bara. Det var morbid nyfikenhet, antar jag. Jag hade en tom profil, ingen biografi och kontaktade aldrig någon. Var ganska mycket ett spöke. Tills. "